Hipp hipp hurra
eller är det något att fira egentligen. Nej, inte viktigt för mig. Men kanske kul för barnen. Ja, ja. Fyller år gör jag ju oavsett om jag firar det eller inte. Tyvärr. För tänk om jag kunde låta bli och fira och då också låta bli och fylla…Ja, jag vet det är nog någon typ av medelålderskris. Inser att jag har haft många funderingar det senaste året som helt klart, av utomstående, skulle diagnostiseras som 40-årskris.
Det är bra konstigt. För mig har 40-årskris alltid varit lika med att personer helt plötsligt börjar klä sig som om de vore 20 och ut och flörta, vara otrogna… Inte alls så mycket i termer av funderingar av alla de olika slag som kan tänkas. Men så är det för mig. Jag skäms nästan för att erkänna det men det har blivit en hel del funderingar kring vad jag vill göra med mitt liv. Vill jag fortsätta såhär? Vill jag jobba med det jag gör? Vill jag bo här? Vore det inte kul att utbilda sig till läkare? Eller nej, tål inte blod, ingen bra idé. Eller varför inte polis, eller ja jag kan nog tänka mig allt bara det är tillräckligt långt ifrån det jag gör idag. 40-årskris? I confess.
Men, nåja. Lite tårta ska jag väl alltid få i mig. Och kanske lite god mat vore trevligt. Det är ju alltid kul att ha saker att fira, anledningar till att ”svulla” lite extra…
Ja, det blir nog en bra dag det här med. Solen skiner, jag är ledig, barnen är friska och det är fredag.
