Lugnet före stormen eller…
7-åringen är så lugn. Inte ett dugg tjat om att få leka. Blev inte ens en gång sur över att jag sa att vi skulle åka och handla. Det brukar han bli, för han gillar inte att gå i affärer. Kan det vara så att straffet tar? Nej, lite för tidigt att uttala sig om. Får nog återkomma i ärendet. Vi ska igenom lite ärenden i ett par affärer först…;-)
Är så skönt att vara ledig själv med barnen. De leker så bra med varandra att jag får mycket tid för mig själv och mina tankar. Har en del att fundera över. Men jag känner ingen stress eller press det får ta den tid det tar att komma fram till vad jag vill. ”40-årskrisen” får även tillåtas vara på mitt 41:a levnadsår.
Mina tankar rör sig mellan smått och stort, bagateller och allvarliga saker. Liv och död har blivit närvarande under året då min pappa genomgick strålning för en mycket illasinnande prostatacancer. So far so good. Men man vet ju aldrig. Cancerceller kan ju dyka upp både här och där, kan färdas hur som helst, enligt läkaren. Det är bara att hoppas på det bästa. Tycker att pappa, med sina nyss fyllda 65 år, är för ung för att gå bort. Men det har slagit mig mycket det här året att det gäller att leva nu och inte för morgondagen. Att göra det vi kan och orkar nu och inte spara. För vem vet hur morgondagen ser ut?
Nu är det jobbet som upptar mina tankar. Är det rätt? Ska jag byta eller ska jag göra slag i saken och plugga igen? Eller kanske vara tjänstledig och skriva klart? Måste fundera och inte bara låta tiden gå. Nej det gäller att aktivt ta tag i tankarna och göra något åt det, det är ända sättet att försöka förändra på.
Nej solen skiner ute, så det är nog dags att ta sig ut. ”Ärendeturen” väntar…
