Varför bloggar jag?
Varför skriver jag så att alla skulle kunna läsa? Har faktiskt inget svar på det. Men vet att jag har börjat blogga lite grann på expressen igen, ja jag vet. Helt idiotiskt. Inte bara det att tekniken är urdålig vilken den fortfarande är, utan även bloggandet i sig. Påhopp och konstigheter.
En sak vet jag i varjefall. När jag väl bloggar så blir jag mer aktiv. Jag vill skriva mycket. Inte så att jag läser så många bloggar. Det har jag aldrig gjort och ännu mindre nu. Men ett par skummar jag då och då. Jag tänker mycket på bloggen. Är det mer än nyhetens behag, det var ju ändå ett bra tag sedan jag skrev, så kommer jag inte att bli långrandig här. Nej då slutar jag blogga igen. Men det är inte bara det det handlar om. Jag ska ju även ha tid till det. Och med tanke på hur förra året var och att jag nu ska klara av att skapa mer tid för allt så lutar det nog åt att det bara blir en ”semesterblogg”. Ja, ja. Det spelar ingen roll. Jag har bestämt mig för att jag skriver så länge jag tycker att det är kul, jag har tid och att jag inte känner att det tar för mycket av mig. Nej, då är det goodbye igen. Och det kanske vore bra det. För all energi som jag har fått nu kunde jag ju ha använt till min bok istället. Oj, vad jag hade hunnit långt då. Nej, sluta nu. Det där är gamla Mickelina att tänka så. Nu ska jag vara glad och nöjd med det jag gör och inse att det tillfredsställer behov som jag har här och nu.
Så tummen, jag ska inte fundera mer över varför jag bloggar. Promise.
