Grannar…
…är kul, åtminstone tycker jag det. Mina är helt ok. Men ett par av dem har egenheter som liksom sticker ut en del. En tvättar någon av sina bilar varje dag…en annan gör ingenting annat än renoverar sitt hus i typ inga kläder alls…och tro mig; han är inte någon man vill se utan kläder precis. Men alla är trevliga på sitt vis. Visst han ”renoveraren” är väl inte världens mest sociala man. Det är som om det är därför han skapar med händerna hela tiden. Har inte talets gåva.
Å så har vi min favorit. En cool nyligen pensionerad man som inte lyfter på armen eller benet i onödan. Hans livsfilosofi är att sitta under ett träd i trädgården med pipan i ena handen och kaffekoppen i den andra läsandes en av många böcker. Skön livsstil. Sen att gräset är högt, ogräset växer, färgen på huset flagnar m.m det skiter han fullständigt i. Han gör istället ett nummer av det när han ritualmässigt tar fram gräsklipparen och säger; nu är det dags för årets goda gärning. Å sen klipper han gräset i klädd finbyxor och skjorta. Svettig lär han inte bli för han skulle aldrig falla sig in att göra det mitt i smällheta sommaren eller i ett högt tempo. Nej, det liksom lullas fram. Kul att titta på. Men det gäller ju att ha tur och vara hemma när det händer!
Ja det är tur att jag trivs med grannarna.
