Taxiservice
Har ”rast”. Efter att ha ”lekt” taxiservice – åkt med mobilen till maken (han glömde den imorse), skjutsat 7-åringen till en kompis, handlat mat…- gjort lunch och sövt ned 2-åringen så sitter jag nu här med en välbehövlig kopp kaffe. Ser mig omkring och ryser lite. Så stökigt det är. Lego ÖVERALLT. Slängda utklädningskläder…obäddade sängar…vojne, vojne. Borde låta bli och bry mig, har ju ändå semester och jag har gjort mer än nog idag…men vi får främmande nu i e.m så denna rast får bli sååå kort, sååå kort. Måste plocka iordninge lite. Måste ju gå att komma in i huset. Det är ju ändå ett minimikrav, eller?
Kan konstatera att straffet som utdelades igår har gått bra. Inga klagomål igår, snarare tvärtom. 7-åringen talade tyldigt om för alla som ville höra, bl.a. två kompisar som ringde och ville leka (varav den ena hans allra bästa kompis som han inte lekt med sen före midsommar!!!) att han hade lekförbud för att han varit olydig men att han kunde leka imorgon. Han var helt klart mogen för straffet.
Vaknde i natt av att 2-åringen ramlade ur sängen, dock ingen fara, han ligger på en resårmadrass så fallet blev inte större än 20 cm. Hörde ur det ven ute och stod helt paralyserad och tittade ut på värsta stormen. Så det blåste och regnade. Tänkte i mitt stilla sinne att det var tur att vi inte gav oss iväg på Helsingforskryssningen. Vi hade planer på det förra veckan, då var det ju så fint väder. Men tänk och ligga på en båt i sånt väder. Oj vad jag hade varit rädd för att inte tala om åksjuk. Jag som mår dåligt bara en båt åker iväg. Nej, det var helt klart en mening med att vi inte kom iväg. Tur.
Nej, nu är det dags; dammsugaren tittar så bedjande på mig…å vem kan motstå en sån blick? Tyvärr inte jag.
